magdalena

Dagarna på sjukhuset har varit utmattande, Att strida mellan oro och inte veta vad som händer är förjävligt, man är så liten och hjälplös. När jag först kom in hade jag regelbundna värkar, men inte så höga, 2a daen var dom riktigt kraftiga och jag kände dem väldit väl. Fick 2 bricanyl sprutor, vilket gav hjärtklappning och darrningar. Sen har jag även börjat med likadana tabletter, så nu är värkarna/sammandragningana inte lika kraftiga och täta, Vilket är en lättnad. Under dagarna på sjukhuset har vi flera gånger per dag fått övervakas av ett så kallat CTG test, man sätter 2 band på maen med dosor på där en av dom mäter bebisens hjärtljud och den ahdra mina värkar. Och lillen där inne är livlig hihi, låter ofta scchhhshhss, men sen hörde man hjärtat igen.

Fick även se ett ultraljud, och lillen hade växt endel sen jag såg den sist ♥ Lilla älskling. Och david har varit hos mig varje natt, underbaraste man kan ha är han! Fy! Utan honom hade jag brytit ihop, men vi har båda hållit hoppet uppe och nu verkar det ha rätat till sig. Men är nästan helt säker på att den lilla tittar ut tidigare än den 26 april. men så länge du stannar minst 6 veckor till är jag nöjd.