Nu Äntligen!
Här komme äntligen förlossningsberättelsen. den kommer nog vara rätt osamanhängande, men hoppas det går att läsa ändå. Så bättre sent än aldrig.
3/4 2011
Vi åkte ut till skriperyd och hälsade på annika och magnus, och fikade lite, jag gick på toa och det kom slemklumpar, vilket det hade gjort i några dagar. Så tyckte inte det var konstigt, sen hade jag haft förvärkar i några dagar med. Och hade ju slutat med medecinen. Vi sa hejdå, och åkte till mana och marcus. Där visade mana mig och david att dem hade gjort klart deras bebis rum, vi skulle ju ha samtidigt ungefär. Och jag skämtade om att dt var fuskigt att dom hade trappa, för då kan man ju springa upp och ner. Sen satte vi oss i köket och jag nämde att det var bra att deras kökssoffa hade skinn :) ifall vattnet skulle gå. Sen fikade vi och pratade om födslen osv, och om vattnet. Och då känner jag att det blir blött, och tänkte va va det då? sen kände jag det, det bara rann... Sa David Vattnet gick!! han trode inte mig, ställde mig då upp, och då bara började det att forsa, och skyndade mig mot toa, där det bara rann rann och rann. David trode jag kissade haha! Marcus hämtade sopsäck, som jag kunde sitta på i bilen. sen så Fick vi åka :) Stackars mana och marcus tänkte jag hahha!!
David bad mig ringa förlossningen, och det gjorde jag och dom ville att jag skulle åka in. Så vi åkte hem och hämtade väskorna och alla papper. Sen ringde vi mamma så dom hämtade ronja. In mot BB.. På vägen dit hade jag inte ont alls, david var nervös. det syntes. Inne på sjukhuset fick vi ett rum, dom undersökte mig inte direkt med tanke på att vattnet hade gått. Men senare fick jag värkar, och senare på kvällen fick jag morfin för att jag skulle kunna sova på natten. Dom satte sprutan i låret, fy! Men det Det var jätte skönt sen när den verkade, åhh... :)
4/4 2011
På morgonen vaknade jag med värkar, och david försökte få i mig lite att äta men det gick inte alls. Var inte sugen, jag fick en sådan där gåstol, det var skönt att röra på sig. Värkarna blev starkare och starkare. Så vi fick då ett förlossningsrum vid runt 8 på morgonen. Kommer inte ihåg tider och sådant men sedan fick jag börja med lustgas, men jag var uppe och gick ibland. Tillslut kunde jag inte längre vara uppe och gå hade öppnat mig ungefär 6-7 cm om jag inte minns fel. Tyckte inte syrgasen hjälpte så dom fick höjja :) Jag var nog aldrig arg eller otrevlig inte vad jag kommer ihåg, men jag ville borsta tänderna mitt i allt, och sa att vattnet smakade skit och att saften smakade gurka. haha.. Sedan fråga hon om bedövning, så jag tänkte att jag skulle ta EDA, och det gjorde jag. Men den första narkosläkaren kunde inte få den på plats så dom fick ringa dit en annan. Gud vad jag hade det jobbigt just då, låg som en böjd banan hade jätte starka värkar och så var man tvungen att vänta nu med. Åh!! Svettades och klädde av mig, men det tyckte inte min barnmorska jag skulle, men det sa jag jag skiter i om någon ser hela mig. jag är varm.
Tillslut satt EDA bra, och jag sa, gud alltså jag måste kryssta. men hon sa det kan du inte än, joo sa jag då.. Den kommer nuu jag kännder det, då kollade hon mig igen och sa oj då, du är öppen 10 cm, så näst värka kan du pröva att börja krysta. Då blev allt så verkligt, herre gud jag föder barn. David var jätte duktig och hjälpte mig att komma ihåg att andas rätt. min ängel just då! Krystade och krystade, men tyckte inte att det hände något, men det gjorde det sa dom. Och tillslut kände jag att huvudet stod där, nästan ute. Den brännande smärtan går inte att beskriva, men då visste jag att våran lilla bebis snart var ute. Krystade och sedan var huvudet ute! Seda var det axlarna, men dom fick dra ut bebisen.. jag orkade knappt krysta just då.. Och när bebis var ute skönk hela magen PLAFFF!! Och vilken skön känsla det var, lättnad.. Det var en flicka sa dom!!
Men då tittade jag ner, Varför skirker hon inte. david låter inte... Är något fel, dom skyndade sig, la henne snabbt på min mage klippte navelsträngel och bar iväg henne snabbt, och tog david med sig.. Kvar var jag rädd och fattade inte något. Reste kom ut snabbt, dom tryckte mig bara på magen en gång. Men sedan sa Läkaren att jag blödde mycket, sen såg jag att hon blev orolig. Sedan hade jag massa människor på rummet, do fick inte stopp på blödningen, så dom sprayade med något medel klämde torkade och höll på... jag var rätt borta då, var ju orolig för min lilla flicka... Och stackars david som stod där, i rummet dit dom tog lillan.. och hörde att det var något fel på mig.. usch han kände sig rätt hjälplös. Men tillslut lyckades dom få stopp på blödningen. Hann att blöda 1500 ml blod. Svimmade 2 gånger efter förlossningen, när jag skulle på toa. Inte så konstigt kanske..
Men sen inne på BB avdelningen fick jag ligga och hålla min lilla flicka, Thea ♥ Vilken kärlek! Vi fick stanna kvar på bb i 6 dagar för att lillan hade gusot så hon solade från och till... Men nu är hon så frisk och fin så.. Känns underbart att vara mamma. Och att jag och david har kunnat skapa något så underbart, vi är en familj nu!
Det var min förlossning det! Har säkeret glömmt hälften, och har utelämmnat lite, annars hade ni inte orkat läsa. Så hoppas ni tyckte det var intressant att läsa om Lilla Theas ankomst till världen.
4/4 2011 ♥
